Undergången = inte min vän

Det här gnället alltså, att allt går åt helvete, och speciellt från folk som spelar vänster? Du trodde inte jag visste detta? Har vi inte sett det här samhället slow motion-krascha sedan 90-talet, då vi först öppnade ögonen? Den här billiga undergångsstämningen, oavsett om vi snackar tokiga landsledare, högerextrema rörelser, jihad-terrorism eller miljökatastrofer, är för vuxenbäbisar. Bygg en bunker (man säger kanske ”safe space” idag), men blås gärna ut din hjärna redan nu. Vi har vetat länge att den här skiten inte funkar. Ska vi beväpna oss med moralism och avståndstagande? Är det brandkårspolitik som ska ge kidsen framtidshopp? Vinner vi så?

Det är dags att vi sätter oss ner tillsammans allihopa och bestämmer vad vi ska göra. Det är dags att satsa allt på våra egna projekt. På att bygga mötesplatser och organisationer som dagens ungar kan axla om något årtionde. Vi måste agera idag med tanke på hur det ska se ut om 30 och 50 år. Inte minst miljön och ekonomin bjuder oss oöverskådliga problem. Vi kommer bli ganska mycket fattigare här i Sverige och du kan lita på att folk kommer slåss fult om smulorna. Bered er på det. Den samhälleliga destabilisering som kommer ske i samband med utbredd torka, höjda vattennivåer och extremare väder – inte en picknick. Men frågan är hur vi kommer tackla alla dessa problemen; vad vi kommer att förlora, och vad vi behåller.

”Och om partyt håller på och ta slut, och Sverige kommer att bli långt mycket fattigare vare sig vi vill det eller inte, hur vill vi då att ett putativt Fattigsverige anno 2050 ska se ut? Som Kuba, eller som Mexiko? Vänstern idag är otroligt svag, förvirrad och schizofren, just därför att den å ena sidan mycket förståeligt vill försvara det vi har idag, men å andra sidan anar precis vad det vi har idag kommer ifrån och vad detta faktiskt innebär. Jag tror vi inte KAN erbjuda folk mer än ett land där folk ”bara” kan vara säkra på att de inte kommer svälta ihjäl, att alla tas hand om, att inga människor kastas på soptippen eller tvingas sälja sina njurar för en kopp kaffe. Om vi verkligen jobbar hårt och har det intellektuella modet att se på världen som den är, inte som vi vill att den ska vara, så kanske vi kan komma dit. Men är detta verkligen så litet? Vi vet nog alla vad alternativet är.”

Som rödingar finns det inte på kartan att vara uppgiven. Det är vår plikt att leverera både en stolthet över vår historia och en tro på framtiden. Motstånd lönar sig alltid i längden. Medan ni fortsätter att gnälla för varandra på social media så är jag ute och pratar med grannar och ungdomar och organiserar (vilket inte suger ut men ger mig energi), eller ja, sitter ensam hemma och stirrar på stearinljus och skissar på femtioårsplaner, och mumlar med i en annan gammal favoritlåt: ”Plan, plot, strategize… and BOMB FIRST”.

/Lars

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *